Utvisningens frusna ögonblick
Med skulptur, teckning och film berättar Knutte Wester om den åttaårige Gzims väg från livet i Sverige till utvisning. Bo Madestrand tycker att det är en gripande och ömsint skildring.
År 2003 kommer en åttaårig pojke till Boliden med sin asylsökande familj. På kort tid hinner han skaffa kompisar och lära sig svenska. Han spelar fotboll och hockey, och säger ”fara” i stället för ”åka”, så som man gör i Norrland. Ett år senare ska han utvisas.
Om det inte vore för konstnären Knutte Wester skulle Gzim, som pojken heter, bara vara en siffra i statistiken. Men Wester, som både spelat in en dokumentärfilm om den kosovoalbanske pojken och gjutit en bronsskulptur av honom, kan inte glömma hans öde.
Skulpturen, som nu visas på galleri Andersson Sandström, är en frusen ögonblicksbild från dagen då pojken får veta att han ska utvisas. Han sitter på en typisk kommunal sittgrupp i trä med brännmärken och klotter. På marken bredvid bänken ligger hans ryggsäck. Pojken gömmer ansiktet i händerna, men tittar man noga ser man hur han kniper ihop ögonen för att gråta.
Det är på en gång en allmängiltig bild av barndomens små och stora sorger och en konkret skildring av en specifik, livsavgörande händelse. Bronsskulpturer brukar ju annars förknippas med soldater och kungligheter till häst, här används det historiskt belastade materialet för att förmedla en samtida erfarenhet som vi annars mest läser om i tidningarna.
Filmen ”Gzim rewind” visas nu i kortversion på galleriet och sänds i tv som en timslång dokumentär senare i höst. Här får man följa hela händelseförloppet, från den dag Gzim kommer till flyktingförläggningen fram till utvisningen – och återkomsten till Kosovo.
Det är, förstås, ett politiskt projekt lika mycket som ett personligt porträtt. Knutte Wester är uppenbart upprörd över ett system där små barn flyttas runt som spelpjäser på en storpolitisk spelplan, utan hänsyn till de svårläkta sår som uppstår.
Men hans verk är också en ömsint skildring av den rena, oförställda vänskap som kan uppstå mellan en vuxen och ett barn. Det är en svår genre, men Westers mångbottnade utställning fungerar ändå som en värmande brasa i en allt kyligare tid.
Bo Madestrand
DN Kultur
http://www.dn.se/arkiv/kultur/utvisningens-frusna-ogonblick/