Premiär för Knutte Westers nyckelverk om farmor
Knutte Westers farmor var dotter till en ogift kvinna: en ”horunge”. Under fyra års tid har Umeåkonstnären gjort över 650 akvareller som ligger till grund för en animerad dokumentärfilm om farmoderns liv: Horungen. På fredag har den biopremiär.
Knutte Wester
Konstnär född 1977 i Eskilstuna. Studerade vid Konsthögskolan i Umeå 1998-2003 och var utbytesstudent på Wits University i Johannesburg år 2000. Bor i Umeå i dag, med ateljé i Röbäck.
Arbetar med film, skulptur, teckning och installation, inte sällan med dokumentärt fokus på ämnen som sociala orättvisor, maktmissbruk och missförhållanden, som barns rättigheter och flyktingfrågor. Flera av hans projekt har börjat som ideellt socialt arbete.
Bland tidigare verk finns Guldgatan 8, där Knutte Wester under ett års tid hade öppen ateljé på en flyktingförläggning i Boliden, verket Monument without a home som gjordes på ett barnhem i Riga, och filmen Gzim Rewind som har visats på SVT och nominerats till flera priser. Hans offentliga verk finns bland annat i Carolinaparken i Uppsala, och han har varit resident konstnär vid NARS (New York Art Residency) i New York.
Aktuell med dokumentärfilmen Horungen, som har biopremiär på Folkets Bio i dag, och en konstutställning med samma namn som just nu visas på Nordiska akvarellmuseet på Tjörn.
1909 på Södra BB i Stockholm föds en flicka som får namnet Hervor. Hon är dotter till en ogift mor, en ”hora” som hon kallas, och drivs bort av familjen. Hervor, horungen, får växa upp på barnhem och inackorderingshem. Hon kom sedan att ägna sitt liv åt kampen för social rättvisa i fackföreningar och kvinnorättsrörelsen.
Farmor Hervor Westers bakgrund har funnits med konstnären Knutte Wester sedan barnsben.
– När jag var liten och satt i farmors kök, och hon berättade om när hon växte upp på olika fattighus och härbärgen, var det som att jag gjorde en film i mitt eget huvud om de här händelserna. Det innehöll de här stora existentiella frågorna för ett barn, berättar Knutte Wester när VK träffar honom på ett kafé i Umeå.
Hans nya dokumentärfilm, Horungen, skildrar Hervors liv och är en berättelse om ett odemokratiskt samhälle där alla inte var lika mycket värda. Ett Sverige med stor intolerans då vissa avvisades för att ena andra, menade Hervor, och Knutte Wester ser många paralleller till dagens samhälle.
Under studier i Sydafrika, kort efter apartheids fall, inspirerades Knutte av de många konstnärerna som genom att blicka bakåt kunde dra slutsatser om sin samtid.
– Det är väl en anledning till att jag har gjort den här filmen. Ord som hora har fått en ny betydelse, men på det mellanmänskliga planet blir det nästan svindlande hur lika vi är som människor och samhälle, trots att det har gått så lång tid, säger han.
Filmprojektet har pågått länge och påbörjades redan vid millennieskiftet. Knutte filmade Hervor och gjorde en videoinstallation, men materialet höll inte för en film. Ett tiotal år senare, efter farmoderns död, tog Knutte tag i projektet på nytt och började måla akvareller. Många akvareller.
Först en om dagen, men när han gjort över 300 stycken började Knutte om helt och bytte arbetssätt. Efter fyra år hade han över 650 bilder, utöver de 300 kasserade, som nu utgör animationer i Horungen.
– Det var ansträngande bitvis. När jag hittade på den här idén fanns det något tryggt i att ha allt det här framför mig att göra, men de fanns tidpunkter då jag krisade lite, berättar Knutte Wester.
Skådespelaren Inga Landgré har sedan läst in Hervors berättelse till bilderna, och filmen har byggts ut med arkivmaterial.
Parallellt med Horungen har Knutte Wester jobbat med flera stora som små projekt, men Hervors berättelse har alltid varit en del av hans konstnärskap på ett eller annat sätt. Horungen blir därför ett nyckelverk i hans konstutövande.
– Det här är en stam på ett träd som nya grenar växer från. Det tog bara fram till nu innan jag gjorde det. Nya filmer, precis som de tidigare, kommer säkert också att bygga vidare på det här.
Horungen är både en dokumentärfilm och en konstutställning, som just nu hänger på Nordiska akvarellmuseet på Tjörn där den också tryckts upp som bok.
Den hade premiär på dokumentärfilmfestivalen IDFA i Amsterdam i höstas, och Sverigepremiär på Göteborgs filmfestival i januari. Den har också nominerats till filmpriset Tempo Documentary Award 2017.
Under våren visas Horungen på filmfestivaler runt om i Europa, och när Knutte besökt filmfestivaler ute i världen märker han att många känner igen sig i berättelsen. Flera har kommit fram och berättat om liknande historier från mammor eller far- och mormödrar.
– Det är en supervanlig berättelse, men det är ovanligt att någon pratar om det. Den här filmen kanske inte bara handlar om det här livsödet, utan något i både det stora och det lilla. Att stöta ut någon för att ena andra verkar finnas på många håll, säger Knutte Wester.
I dag väntar biopremiär på Folkets Bio, och på skärtorsdagen når Horungen en stor publik då den visas på SVT.
– Jag tycker att det är fantastiskt att den får visas på skärtorsdagen på kvällen. Det känns väldigt fint. Jag är så tacksam för att det är så många som trott på det här projektet och har stöttat det, säger Knutte.
Evelina Åberg / VK